lura mig

NU :D

förvirrar dig.

Kanske bara vill något som jag inte kommer på själv.
plågar mig själv helt i onödan?
Vill plåga mig själv, jag förtjänar Stackars folk runt om, fast ingen märker väl något, alla har fullt upp med sig själva
när jag har för lite attbrymig om så tänker jag på mig själv, inge bra...de slutar inge bra
ät mindre de är bättre
sjung mindre de är bättre
lev inte de är bättre
gör allt ta inget
lev inte, du står ivägen för mig, du tar min plats du ger mig dåligt samvete du trycker ner mig du gör så att jag inte mår bra, gör så att ajg mår bra då gör de då trolla, gör nått. tjut inte för din egen skull, jag har ju problem.

Är det något som är snett..antagligen jag.
Jag går natur och har inget liv...så jag lever redan mindre. nuhar vi löst det, jag löste det alldeles själv...förutom de där att sjunga mindre, för jag måste finnas lite..litelite

Vill väl förklara för mig att så här är det nu..vill jag ha de så, är något helt fel eller bara lite snett för tillfället.

Iaf är ni inte fel när ni finns oälskar mig, det kan aldrig vara fel.
men bara så ni vet så känner jag med trycket, det oändliga trycket över bröstet från om världen, även fast ajg låtsas att de tinte finns, att ni inte finns.

tveksamt

Vet ni vad jag kom på när jag laddade över bilder från mobilen till datorn...av 358 bilder så var ca 30 st på mig.

Jag kanske ska börja bry mig om mig själv...har ignorerat mig tillräkligt länge.
om jag ksa synas, så måste jag synas för mig själv också.
Hur svårt kan det vara att förstå att jag inte är skit, jag är nått att ha, något att ta vara på.
Detta är allt jag har och får, varför kan jag inte ta vara på det?

Min blogg, handlar om mig.
Min blogg, är tråkig (?).
Min blogg, får mig att tänka
& min blogg får vara mitt anteckningsblock.


visst fastnar man ibland?

be my friend

Det är så svårt att vara viktig. Jag vill betyda, hjälpa, finnas där. Jag vill vara den person du söker dig till när du behöver trygghet, precis som du är för mig.

Antar att man måste anstränga sig mer, det måste man alltid, eller hur?
det räcker aldrig att vara sitt vanliga avslappnade jag, då känner man sig bara liten och ivägen. Om jag tar plats så känner jag mig lite viktigare, men jag är fortfarande bara en i mängden, typ?
Jag vet inte, jag absolut ingen aning om hur jag ska takla hur andra tänker och tycker om mig, så det har blivit att jag lagt det åt sidan. Men ..
jag är fortfarande osäker på hur jag VILL vara i andras ögon.

Ser gärna mig själv som en person som ger o ger utan att begära så mkt.
Ser mig också väldigt gärna som en klippa, en trygghet, nått att vila sig emot.
Jag vill vara den som kommer på roliga saker att prata om, att göra.
Jag vill att du ska känna dig som att du är på samma nivå som mig, inte bättre inte sämre

Något sånt där vill jag