blottning

Jag tänker inte vara en idealbild...
så jag erkänner att jag inte mår så bra. För det är väl så man gör, erkänner? Måste man göra nått åt det sen också? Måste man liksom ta tag i grejer? Måste man liksom lita på folk? Måste man göra nått..
Kan man inte bara få sitta själv och bli bortglömd, få gråta utan att det syns, bara känns. För allt som syns räknas, är det inte din ideologi?

Men nu när jag erkänt tänker jag inte göra mer, jag tänker bara ta ett steg i taget, för jag har sämst balans, och jag är jättehöjdrädd :) I'm a quiter.

Puss på alla skitbarn som sitter inne i datorn och höjer besöksstatistiken nångång ibland ;).

pusshej<3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback